• Cherin

Varför visuell storytelling?

I den kyliga nattluften kunde han se utandningsluften bli till ett vitt moln. Ljusen kom allt närmare. Två små klot av vitaste vitt som på samma gång var både bländande och hypnotiserande. Skulle han titta bort eller tvinga sig att stirra tillbaka? Var det så det skulle se ut dit han nu var på väg? Till himlen? Var det i så fall såhär stjärnor såg ut på nära håll? Kommer man ens till himlen när man dör? Knastrandet från frostigt gräs under skor hördes när han osäkert  bytte ställning. Han hörde det allt högre, metodiska mullrandet från metall som vidrör metall. Det lät som en ostoppbar, dunkande puls i den klara natten. Det var så nära nu. Avlägset kunde han höra någon skrika. Han visste inte vem det var eller vad de försökte säga. Det spelade ingen roll. Väldigt lite spelade någon roll nu. Med ett djupt andetag…


Satt du nyss framför din skärm och läste, eller var du ute på tågrälsen en kall natt? Min gissning är att du faktiskt förflyttades vidare dit genom några rader av svarta symboler mot vit bakgrund. Helt otroligt egentligen. Och så hävdar människor att magi inte finns på riktigt!

Precis som du också vet, så finns inte “han” i berättelsen på riktigt. Det var bara en karaktär som hittades på under en tiominutersperiod, men ändå vill man veta mer om honom. Vem är han? Varför står han på rälsen? Kommer han att kliva av eller stå kvar? Är det någon påväg för att rädda honom? Kan han trolla så att han klarar sig i alla fall? Det är just det här som är tricket med storytelling. Medryckande berättelser har den märkliga förmågan att ta oss med till en annan plats, ett påhittat universum eller annat liv på bara några sekunder. Det är ingen slump att Akademibokhandelns tagline är: “Att läsa är att resa”. Det må bara var bläck på ett papper, eller symboler på en skärm, men ändå har de här karaktärerna och berättelserna förmågan att förändra våra värderingar, tankar och synsätt utan att vi kan värja oss mot det. Men hur går det till egentligen?


Som sociala varelser producerar vi hormonet oxytocin vid tillitsfullt och medmänskligt bemötande. Det är hjärnans sätt att signalera till kroppen att “det här är säkert”. Följden av att detta hormon utsöndras är att empatin höjs och därmed motiveras vi dessutom att vilja ingå i kooperativa sammanhang. Det är alltså en grundförutsättning för att vi ska fungera som flock. 


Neurologisk forskning (1) visar att det är just det här hormonet, oxytocin, som också frigörs när vi fastnar i en berättelse. För att studera hur denna process går till, uppmättes halten oxytocin hos flera testpersoner både före och efter att berättelser hade visats eller lästs upp för dem. Det visade sig att karaktärsdrivna, spännande berättelser har samma förmåga att påverka oss emotionellt som verkliga, vänliga gester och händelser trots att vi vet att de är påhittade. I andra studier (2) utförda av psykologerna Timothy Brock och Melanie Green framgår också att ju mer uppslukade vi blir av en berättelse, desto mer förändrar det “sättet vi processar information på”. Kort sagt skulle man kunna säga att berättelser kan kidnappa både vår uppmärksamhet och förändra sättet vi tänker på utan att vi ens märker det.

Det finns en sak till vi kan lära oss av forskningen (3) om storytelling och effekten den har på oss människor. Det är nämligen så att berättelsers inverkan skiljer sig från den för faktatexter. Fakta gör oss skeptiska och kritiska inför möjligheten att det finns logiska luckor, medan berättelser får oss att göra precis tvärtom. På grund av att vi berörs känslomässigt, släpper vi vår intellektuella gard och låter oss översköljas av budskap, detaljer och värderingar. Som den gode hjärnforskaren Antonio Damasio så fint sa det: “Vi är inte tänkande maskiner som känner. Vi är känslomaskiner som tänker”. Det är troligen också därför litterära verk såsom Onkel Toms Stuga, Bibeln och andra storytelling-paketerade åsikter och värderingar haft förmågan att förändra världshistorien om och om igen så långt tillbaka som vi kan minnas. 


För att ge oss lite nutidsperspektiv där storytellingen är högst närvarande och inte bara behöver manifestera sig i bokform, så är det intressant att se på våra sociala medier. Platsen där vi i flera timmar om dagen konsumerar en stor mängd av vår dagliga information. De skrivna artiklarna, videorna och bilderna är de tre mest engagerande typerna av innehåll på dessa plattformar enligt de mätningar som gjorts (4). Ingen slump egentligen med tanke på att det vi faktiskt gör i sociala medier är just att dela våra berättelser med varandra...


Så, varför ska man använda sig av visuell storytelling? Jag kan inte säga det bättre än Paul J. Zak (5) sa det: “It will capture people’s hearts – by first attracting their brains.” 


(1) https://hbr.org/2014/10/why-your-brain-loves-good-storytelling, 190905.

(2) A related explanation, Green and Brock, 2000.

(3) The Storytelling Animal, Jonathan Gottschall, s 152.

(4) (Clutch, 2017), https://www.hubspot.com/marketing-statistics?_ga=2.168104296.815367953.1567710250-2096411832.1567710250, 191005.

(5) Paul J. Zak, Founding Director of the Center for Neuroeconomics Studies.




28 visningar

Hagfors, Värmland, Sweden

Gävle, Gästrikland, Sweden 

Tel: 0761826650

hej@hcnilsson.se

@2020 HC Nilsson